Mossblomma

Fredagen 29/9 somnade Ami och Ru för gott. Båda hade utvecklat beteendestörningar och Ru bitit hustrun. Ingen av dem fungerade med andra råttor och de orsakade mycket stress i flocken bara av att vara i samma rum. Orsaken till deras beteendeförändringar är troligen de samma som för Ummi, Zameo och Dessi (råttan) och för Ami & Ummis pappa. Mer om detta kommer jag att redovisa senare.

Jag har en rapport från en obduktion av Ummi som jag nu skall redovisa för SRS och skriva ner kommentarer kring. Förhoppningsvis går det att lära sig en hel del av vad som hänt. Materialet kommer att redovisas i Husråttan och här på bloggen.

Vi kommer att vara med på utställningen i Landskrona med Aros, Irma, Pyx, Pequ och DK. Förhoppningsvis kan vi visa bilder därifrån efteråt.

Här kommer lite bilder på två myspysiga herrar. Lille Pecu har vuxit till sig och är nu nästan ifatt Pyx.


Pyx (t v) och Pecu (t h)


Här trivs Pyx bäst. Inkrupen i armvecket, med fingrar som klappar ryggen och kliar bakom öronen.


Men hallå där! Vart tog fingrarna vägen? (Lite senare demonstrerar Pyx mot bristen på kliande genom att med precision nafsa husses bröstvårta genom tröjan. Precis så där lagom för att husse skall förstå vinken. :-)


Pecu visar sig från fina sidan. Han är bara sötast i hela världen. :-)


Pyx har den där blicken som tyder på mycket funderande och eftertanke. En försiktig herre som först listar ut saker på avstånd och sedan ger sig hän. "Vilka röda ögon du har, sa mormor." :-)

Bilder på resten av flocken kommer snart.

Måste redan nu berätta att vi har en ny liten kille hos oss. Bild och mer information om honom kommer snart.

För att inte lämna vår hona Irma ensam då Dessi är borta har vi fått låna Teresia (Sanders Tabitha) från Porlamarkens som sällskapsdam åt henne. Den ljuva och lite blyga damen är mamma till vår Aros (Porlamarkens Ars Amandi) som vi är fodervärdar åt. Teresia tar mycket väl hand om lilla Irma. :-) Sakll fixa bild på tjejerna så fort jag kan.

Våra två syskonråttor Dessi & Zameo somnade in igår. Tyvärr visade det sig att båda fått allt svårare att gå ihop med de andra råttorna och när vi presenterade nya råttor i burarna (eller mer neutrala platser) så slog det slint för båda. Lite bråk för att fastställa dominansordningen i buren är ok, men då Dessi upprepade gånger började bita djupt i en hona (utan att sluta innan vi ingrep) och Zameo upprepade gånger skadat andra hanar med blodskador som följd så hade vi inget val. Vi hade testat att föra samman på neutral plats och duschat dem ordentligt men det räckte inte. I Zameos fall testade vi med de olika hanarna en och en utan skillnad i resultat. Dessi hade dessutom börjat nafsa genom gallret och några gånger bitit oss (visserligen lätt men ändå med sår som resultat) då vi plockade ut henne ur buren. Zameo jagade de andra i buren och ryckte ner dem från gallret genom att hugga tag i svansar och ben. Båda gick klart över gränsen. Båda hann att bli runt halvåret innan beteendet visade sig helt. Dessi började bete sig nervöst för ca. en månad sen. Zameo helt klart i o m introduktionen av nykomlingar för en vecka sen, men med tendenser till överdominans för ca. en månad sen.

Det har varit en tung vecka för oss. Först förlusten av Ummi och så dessa små. :-(

Men vi går vidare.

Vi har fått många frågor kring luftrenaren. Fungerar den?

Den fungerar. :-) Får väl utveckla det lite:

Maskinen har tre effektlägen. De två lägsta är närmast ljudlös. Det lägsta är energisnålt. På högsta effekt drar maskinen igenom större delen av lägenhetsluften på ett par timmar, men då låter den en aning, som en mörkröstad hårtork (d v s utan skrikiga ljud). På de lägre effektlägena fixar maskinen lätt storarummet på 20-25m2 under samma tid. Men att påstå att den klarar en hel lägenhet är för mycket sagt.

Lukten av råtturin är svår att ta bort. Men vi märker en klar skillnad om vi har maskinen i råttrummet. Lukten tas bort med hjälp av ozon och kolfilter. Damm och andra allergenbärande partilar fixas effektivt bort genom mekaniska filter och genom att partiklarna laddas så att de fäster vid ytor istället för att sväva fritt i luften.

4000:- anser vi är en bra investering. Luftrenaren är en mellanklassrenare. Det finns modeller med mycket högre kapacitet men de kostar därefter. Det finns givetvis också modeller med mindre kapacitet, men ingen som är värd priset. De låter för mycket eller renar för dåligt. Just ljudet är viktigt om man skall ha maskinen i djurrummet eller i sovrummet.

Driftskostnaden är låg om man sätter maskinen på att själv känna av hur mycket skräp det finns i rummet. Den tar bara i så mycket som det behövs. Kolfiltret är billigt och behöver bara bytas nån gång i halvåret. De övriga filtren rengör du själv eller köper billigt.

:-)

Så har vi "gamlingarna". Ami (1 ½ år) känner de flesta redan till. Här kommer en bild på honom som vanligt toppad med tjejdofter runtomkring. :-)



Och så har vi Zameo (ca ½ år), en intelligent ung man, son till Ami ur Porlamarkens New-York kull. Han är en riktig gosråtta som dock har svårt att passa in med de övriga. Tyvärr har han dessutom haft en släng av rossel. Nu är han helt symptomfri sen ett par veckor. Hoppas att han inte får tillbaka det. Här kommer han (även han nyfiken på tjejdofterna :-) )



Dessi är syster till Zameo och ett ystert paket energi. Hur go som helst utanför sin bur. Tyvärr markerar hon buren genom att nafsa genom gallret och hon visar lite för mycket dominans i sitt sätt. Än har det inte skadat någon. Men hon blir aldrig någon mamma. Hennes syster Italy däremot är utvald till given mor för en kull. Att två systrar kan vara så annorlunda. Italy är lugnet självt och utan dominanta intressen. Men hon har visat styrka genom att stå ut med Dessi. Italy har bott hos oss som sällskap till Dessi, men är nu hemma på Porlamarkens igen. Dessi skall nu vänja sig vid den lilla honan Irma. De närmaste dagarna blir spännande. Här en bild på vår skönhet Dessi:



Ru (en månad yngre än Zameo) är Amis son ihop med princessråttan Chamomille. Om mamma var princessa så är han prins. Stilig och med huvudet högt, alltid lugn och sansad. Han är måttligt intresserad av agility. Helst vill han kela och filosofera. :-)



Så där ja! Äntligen uppdaterad blogg! :-)

Vi har fyra nykomlingar hos oss här på Mossblomma. Tillåt oss presentera:

Porlamarkens Ars Amandi (lat. konsten att älska) hos oss kallad Aros


Vi är fodervärdar åt Aros, en mycket vacker råttkille på 7 veckor som redan charmat in sig hos de flesta. Den svarta huvan och sadeln är mycket mörka liksom de outgrundliga ögonen. En lugn herre som tar det mesta med ro. Vi hoppas mycket på honom. Med en far som heter Mauritz von Würtzburg och en mor med namnet Sanders Tabitha så borde han väl bli något när han blir stor. :-)

Irma Irina, kort kallad Irma


Irma är en näpen liten tjej på fem veckor som helst ligger i nacken och snuttar, men som emellanåt är riktigt nyfiken. En vacker typ (snyggt huvud, stora ögon och öron med bra avstånd emellan, en smäcker men atletisk kropp) och en godkänd teckning gör inte saken sämre. Dessi på Porlamarkens har valt ut henne åt oss.

Pyx


Pyx är en rofylld hane på fem veckor som är ganska lik Irma ovan. De är inte syskon men delar en hel del anlag på längre håll. Robust byggd och fin teckning gör ett bra första intryck. Vi får se hur han utvecklar sin personlighet. Just nu är nog ordet harmoni det som bäst beskriver honom. Vi får se hur det är om ett år.

Pecueño (spa. liten/litet) kallad Pecu


Vid hämtandet av de tre råttorna jag nämnt ovan fanns där en mycket liten råtta kvar som Desirée på Porlamarkens hade förbarmat sig över hos en uppfödare. Små chanser att överleva men med ett sätt som gör att man bara inte kan låta bli att göra allt för honom. Beatrice förälskade sig i honom direkt, gav honom namet Liten på spanska och så fick han följa med hem till oss. Hans chanser visar sig ännu mindre nu då han troligen har rossel från start. Vi ger honom en chans att hämta sig genom medicinering av det mer kraftfulla slaget, men skulle det inte fungera så...  Lille Pecu är charmig och tuff för att vara fyra veckor, men stor som en treveckors grabb. Hade han inte räddats hade han blivit ormmat. Han har redan gett oss några rejäla skratt.

Detta var våra nykomlingar. :-)

Så tog Ummis liv slut. Kl. 14.45 den 1/9 slog hans hjärta sitt sista
slag. Det var en tuff stund på Hallands djursjukhus. En överdos
sömnmedel verkade omedelbart och ett par minuter efter injiceringen
var det slut.


^{_{Sista bilden på Ummi strax före besök hos veterinär. Han är trött och har tappat sista gnistan.}}

Ummi har haft ett rikt liv, under sitt första år i rampljuset flera
gånger. :-) Han har varit lugn och skötsam ända fram till slutet. Det
sista halvåret hade han tyvärr vid några tillfällen epileptiska
anfall. Han återhämtade sig fort efter dessa ända fram till för ett
par månader sen då han fick någon form av anfall med
halvsidesförlamning (bara motorik, ej känsel) som följd. Efter samråd
med veterinär bestämde jag att ge honom en sista chans, och han
återhämtade sig bra och kom för en vecka sen upp i full vikt. Fram
till nu visade Ummi själv att han ville kämpa. Men något i hans
personlighet förändrades sakta. Han hade de sista veckorna blivit lite
frånvarande och aningen tröttare. För några dagar sen började han
hastigt tappa vikt och blev märkbart slö. Vi fattade beslut om att han
skulle få sin sista vila.

Ummis kropp är skickad till obduktion för utredning av vad som kan ha
orsakat epilepsin och förlamningen. Om 2-3 veckor får vi ett svar. Har
tidigare ansökt hos SRS för bidrag till obduktionen. Då Ummis pappa
Micke ju hade liknande symptom och nu kanske även en annan släkting i
samma linje har ytterligare en variant på temat så är det viktigt att
få klara besked om vad det handlar om. Min gissning lutar åt tumör på
hypofysen med påverkan även på intilliggande nerver som har med
motoriken att göra. Ett annat alternativ är hjärnblödning/-ar. Vi får
se och sen lära.