Två kvar!
Kongo (hona) och Madagaskar (hane) finns kvar i väntan på nya hem. Bilder finns under rubriken Nationaldagskullen 20 dagar.
Båda har sin mammas färg. Kongo har en hel sadel och mycket färg ut på svansen. Madagskars teckning består utav flera färgade fält utmed ryggen. Svansen har färg långt ut.
Båda har ett milt temperament. Madagaskar är fartig och lite busig. Kongo lugnare på gränsen till sockersöt. (Har vi fastnat i stereotyper om hur man beskriver killar och tjejer? Hmmm.) Nyfikna, vakna och pussiga. Vi har nu särat på Kongo från killarna för att inte få en oönskad dräktighet på halsen. Farligt för en så liten tjej. Ett bra test blir hur hon tacklar att komma in till gummorna i stora buren. Gissar att hon antingen adopteras av mamma Hera eller av Irma, vår pseudomamma som tagit hand om alla de andra när de varit nya i buren.
Båda har sin mammas färg. Kongo har en hel sadel och mycket färg ut på svansen. Madagskars teckning består utav flera färgade fält utmed ryggen. Svansen har färg långt ut.
Båda har ett milt temperament. Madagaskar är fartig och lite busig. Kongo lugnare på gränsen till sockersöt. (Har vi fastnat i stereotyper om hur man beskriver killar och tjejer? Hmmm.) Nyfikna, vakna och pussiga. Vi har nu särat på Kongo från killarna för att inte få en oönskad dräktighet på halsen. Farligt för en så liten tjej. Ett bra test blir hur hon tacklar att komma in till gummorna i stora buren. Gissar att hon antingen adopteras av mamma Hera eller av Irma, vår pseudomamma som tagit hand om alla de andra när de varit nya i buren.
Så var det då färgerna...
Pinsamt kanske. Men också roligt.
Vår Nationaldagskull är en ständig överraskning. Så här långt positiv. Förutom tre stycken har vi i familjen upplevt nio av ungarna som svarta. Visserligen har vi undrat över varför de varit aningen mattsvarta men bortförklarat det med att där ju kan finnas en mink-gen som bleker färgen något. Men...
Så här precis i tiden då ungarna hittar nya hem har de nios pälsar blivit ytterligare ljusare. De har fått sin mammas färg, en mörk minkfärg. En färg som gjorde flera erfarna uppfödare aningen förbryllade då Hera anlände till Sverige förra året.
I dagarna besökte jag Helsingborg där Desirée Lennklo bjudit in till råtträff. Jag hade med mig fem råttisar till nya hem. Två av dem var de två ljusa exemplar vi tidigare beskrivit som mink. Desirée utbrister snabbt:
- Men de är ju blå!
Och så är det. Två blue. Efter en titt i stamtavlorna så är det fullt möjligt. Hera och Aros är sysslingar. Av en ödets nyck har de båda ärft mink och blue.
Färgen som Hera har är troligen mink+blue. Hera har också en recessiv striped roan-gen. Aros har alla tre generna recessiva. Det finns också en liten sannolikhet att båda eller en av dem har en choklat-gen. För det finns också ett par generationer bakåt. De åtta ungar som dött eller avlivats kan ha burit andra färger. Det får vi aldrig veta.
De närmaste veckorna får utvisa exakt vilka färgerna blir efterhand som pälsarna utvecklas. Tur bara att färgerna är av det vackrare slaget.
Skulle någon av de nyblivna ägarna bli missnöjda med valet av ungar utifrån att de fått ungarna falskt varudeklarerade för färg så tar vi givetvis tillbaka ungarna och ersätter för rimliga utgifter i samband med köpet.
Men jag tvivlar på att någon blir besviken. :-) Jag är det åtminstone inte.
Vår Nationaldagskull är en ständig överraskning. Så här långt positiv. Förutom tre stycken har vi i familjen upplevt nio av ungarna som svarta. Visserligen har vi undrat över varför de varit aningen mattsvarta men bortförklarat det med att där ju kan finnas en mink-gen som bleker färgen något. Men...
Så här precis i tiden då ungarna hittar nya hem har de nios pälsar blivit ytterligare ljusare. De har fått sin mammas färg, en mörk minkfärg. En färg som gjorde flera erfarna uppfödare aningen förbryllade då Hera anlände till Sverige förra året.
I dagarna besökte jag Helsingborg där Desirée Lennklo bjudit in till råtträff. Jag hade med mig fem råttisar till nya hem. Två av dem var de två ljusa exemplar vi tidigare beskrivit som mink. Desirée utbrister snabbt:
- Men de är ju blå!
Och så är det. Två blue. Efter en titt i stamtavlorna så är det fullt möjligt. Hera och Aros är sysslingar. Av en ödets nyck har de båda ärft mink och blue.
Färgen som Hera har är troligen mink+blue. Hera har också en recessiv striped roan-gen. Aros har alla tre generna recessiva. Det finns också en liten sannolikhet att båda eller en av dem har en choklat-gen. För det finns också ett par generationer bakåt. De åtta ungar som dött eller avlivats kan ha burit andra färger. Det får vi aldrig veta.
De närmaste veckorna får utvisa exakt vilka färgerna blir efterhand som pälsarna utvecklas. Tur bara att färgerna är av det vackrare slaget.
Skulle någon av de nyblivna ägarna bli missnöjda med valet av ungar utifrån att de fått ungarna falskt varudeklarerade för färg så tar vi givetvis tillbaka ungarna och ersätter för rimliga utgifter i samband med köpet.
Men jag tvivlar på att någon blir besviken. :-) Jag är det åtminstone inte.
Nu är ungarna tingade med nåt undantag!
Ungarna är bortlovade med undantag av en hona och en hane. Tydligen är suget efter råttor enormt. Våra ungar är inga höjdare i Standardklass (på grund av teckning, dock ej p g a typning och färg) men har mycket fina chanser i Pet och Agility. De är alla stora personligheter, en kull rik på nyfikna, modiga såväl som försiktiga och iakttagande. Några är lekande studsbollar, andra lugna filosofer. Någon är glupsk. Nån annan väntar snällt på sin tur. Men det skiftar fortfarande från dag till dag. De är ju som vi människor: Går igenom utvecklingsfaser och anpassar oss till livet.
Brås de på far och mor har de alla stora chanser att finna sina platser i de hem de hamnar i. Tack och lov så har alla så här långt hamnat hos människor med råttvana sen tidigare, i något fall hos familj med stor vana av andra gnagare. Det känns lugnande.
:-)
Brås de på far och mor har de alla stora chanser att finna sina platser i de hem de hamnar i. Tack och lov så har alla så här långt hamnat hos människor med råttvana sen tidigare, i något fall hos familj med stor vana av andra gnagare. Det känns lugnande.
:-)