Mossblomma

För ca 6 mån gick vår sista råtta ur livet. P g a astma mot pälsdjur fick vi ge upp våra kära småttingar.

Livet går vidare och världen är full av andra som älskar råttor.
Lycka till alla ni som seriöst bryr er och har hjärtat på andra ställen än i prestige och plånbok.

Vi har lärt känna många fina människor via vårt råttintresse. Tack för att ni berikat våra liv. :)

Kongo (hona) och Madagaskar (hane) finns kvar i väntan på nya hem. Bilder finns under rubriken Nationaldagskullen 20 dagar.

Båda har sin mammas färg. Kongo har en hel sadel och mycket färg ut på svansen. Madagskars teckning består utav flera färgade fält utmed ryggen. Svansen har färg långt ut.

Båda har ett milt temperament. Madagaskar är fartig och lite busig. Kongo lugnare på gränsen till sockersöt. (Har vi fastnat i stereotyper om hur man beskriver killar och tjejer? Hmmm.) Nyfikna, vakna och pussiga. Vi har nu särat på Kongo från killarna för att inte få en oönskad dräktighet på halsen. Farligt för en så liten tjej. Ett bra test blir hur hon tacklar att komma in till gummorna i stora buren. Gissar att hon antingen adopteras av mamma Hera eller av Irma, vår pseudomamma som tagit hand om alla de andra när de varit nya i buren.

Pinsamt kanske. Men också roligt.

Vår Nationaldagskull är en ständig överraskning. Så här långt positiv. Förutom tre stycken har vi i familjen upplevt nio av ungarna som svarta. Visserligen har vi undrat över varför de varit aningen mattsvarta men bortförklarat det med att där ju kan finnas en mink-gen som bleker färgen något. Men...

Så här precis i tiden då ungarna hittar nya hem har de nios pälsar blivit ytterligare ljusare. De har fått sin mammas färg, en mörk minkfärg. En färg som gjorde flera erfarna uppfödare aningen förbryllade då Hera anlände till Sverige förra året.

I dagarna besökte jag Helsingborg där Desirée Lennklo bjudit in till råtträff. Jag hade med mig fem råttisar till nya hem. Två av dem var de två ljusa exemplar vi tidigare beskrivit som mink. Desirée utbrister snabbt:
- Men de är ju blå!
Och så är det. Två blue. Efter en titt i stamtavlorna så är det fullt möjligt. Hera och Aros är sysslingar. Av en ödets nyck har de båda ärft mink och blue.

Färgen som Hera har är troligen mink+blue. Hera har också en recessiv striped roan-gen. Aros har alla tre generna recessiva. Det finns också en liten sannolikhet att båda eller en av dem har en choklat-gen. För det finns också ett par generationer bakåt. De åtta ungar som dött eller avlivats kan ha burit andra färger. Det får vi aldrig veta.

De närmaste veckorna får utvisa exakt vilka färgerna blir efterhand som pälsarna utvecklas. Tur bara att färgerna är av det vackrare slaget.

Skulle någon av de nyblivna ägarna bli missnöjda med valet av ungar utifrån att de fått ungarna falskt varudeklarerade för färg så tar vi givetvis tillbaka ungarna och ersätter för rimliga utgifter i samband med köpet.

Men jag tvivlar på att någon blir besviken. :-) Jag är det åtminstone inte.

Ungarna är bortlovade med undantag av en hona och en hane. Tydligen är suget efter råttor enormt. Våra ungar är inga höjdare i Standardklass (på grund av teckning, dock ej p g a typning och färg) men har mycket fina chanser i Pet och Agility. De är alla stora personligheter, en kull rik på nyfikna, modiga såväl som försiktiga och iakttagande. Några är lekande studsbollar, andra lugna filosofer. Någon är glupsk. Nån annan väntar snällt på sin tur. Men det skiftar fortfarande från dag till dag. De är ju som vi människor: Går igenom utvecklingsfaser och anpassar oss till livet.

Brås de på far och mor har de alla stora chanser att finna sina platser i de hem de hamnar i. Tack och lov så har alla så här långt hamnat hos människor med råttvana sen tidigare, i något fall hos familj med stor vana av andra gnagare. Det känns lugnande.

:-)

Äntligen! Saftning och syltning klar. Installationen av en skrivare, med följd att hela arbetsrummet måste struktureras om och alla sladdar dras andra vägar, är klar. :-)

Så nu kommer här fler bilder. Var lite stressad vid fotograferingen så ni får ha förbarmande med mig då där finns några bilder med taskigt skärpedjup. Att ungarna inte vill sitta still och ogillar blixtljus gör inte saken lättare. :-)

Med Möjligen tingad menas att det finns personer som inte har bestämt vilka av de möjliga de vill ha. Inom ett par dagar blir det klart. Ett par har lämnat återbud så där finns två hanar lediga till

No1 Sverige 6e juni. Sverige är en hane. 54g Har nytt hem!


No2 Portugal 10e juni. Portugal är en hona. 52g Har nytt hem!


No3 Kongo 30e. Kongo är en tjej. 48g Väntar på nytt hem!


No4 Danmark 5e juni. Danmark är en hane. 54g Har nytt hem!


No5 Tonga 4e. Tonga är en hane. 50g Har nytt hem!


No6 Samoa 1e juni. Samoa är en hane. 38g Har nytt hem!


No7 Madagaskar 26e juni. Madagaskar är en hane. 46g Väntarpå nytt hem!


No8 Grönland 21a juni. Grönland är en hane. 44g Har nytt hem!

Fler bilder kommer. Ville inte vara med den här gången. :-)

No9 Filippinerna 12e juni. Filippinerna är en hane. 46g Har nytt hem!


No10 Mocambique 25e. Mocambique är en hona. 46g Har nytt hem!



No11 Luxemburg 23e. Luxemburg är en hane. 48g Har nytt hem!


No12 Italien 2e juni. Italien är en hane. 48g Har nytt hem!


Ungarna börjar så sakteliga få personligheter. Danmark och Sverige är de två mest aktiva. Generellt kan man säga att de mindre är mer mammiga än de större och därför också mindre ute på vift. Samtliga mumsar ochså i sig av mamma Heras mat. Det är extra kul att sitta mitt i maten som man äter.

Vår minsting på 38g får tillbringa lite kvalitetstid med Hera för att komma i kapp. Hera behöver dessutom få vara lite för sig själv. Hon har gått ner en del i vikt de senaste dagarna och får därför vara borta från ungarna för att vila och äta upp sig. Hon får också vara med de andra honorna en del.

Midsommar kom och gick. Våra bebbar firade genom att öppna ögonen och dessutom gå bärsärkagång på mamma Heras matskål. Några har börjat testa riktig föda. Danmark och Sverige leder nyfikenhetstävlingen. Några har börjat klättra omkring i buren. Samtliga har fått personlighet redan. Av erfarenhet vet jag att deras beteendemönster kan skifta snabbt de första veckorna, men våra iakttagelser just nu kan kanske ge en hint om vart de är på väg.

I går, när solen sken, behövdes jordgubbsförrådet bättras på. Dags att sylta och safta. Hela dagen gick åt till detta och en inventering av steklar, främst bin och humlor, som jag engagerat mig i privat.

I dag har jag tänkt ta nya bilder av råttisarna. Hoppas få ut dem till kvällningen.

:-)

För er som undrar hur det går med kulle kommer vi att presentera nya bilder under helgen. Ungarna har öppnat ögonen och skuttar omkring i buren. :-)

Här kommer lite nya bilder, uppdaterade könsbestämningar, färger och vikter.


Det här är No1 - Sverige 6e juni. Sverige är en hane, väger 24g och är en ba hd.


Det här är No2 - Portugal 10e juni. Portugal är en hona, väger 24g och är en ba hd.


Det här är No3 - Kongo 30e. Kongo är en tjej, väger 22g och är en ba hd.


Det här är No4 - Danmark 5e juni. Danmark är en hane, väger 26g (tyngst)
och är en ba (möjligen mörk mi el. blek ba) roan.


Det här är No5 - Tonga 4e. Tonga är en hane, väger 22g och är en ba hd.


Det här är No6 - Samoa 1e juni. Samoa är en hane, väger 16g (minst) och är en mi hd.


Det här är No7 - Madagaskar 26e juni. Madagaskar är en hane, väger 22g och är en ba hd.


Det här är No8 - Grönland 21a juni. Grönland är en hane, väger 22g och är en ba hd.


Det här är No9 - Filippinerna 12e juni. Filippinerna är en hane, väger 22g och är en ba hd.


Det här är No10 - Mocambique 25e. Mocambique är en hona, väger 20g och är en ba hd.


Det här är No11 - Luxemburg 23e. Luxemburg är en hane, väger 24g och är en mi hd.


Det här är No12 - Italien 2e juni. Italien är en hane, väger 24g och är en ba hd.

Så där ja. Som du säkert märkt har antalet honor krympt till 3 stycken. De båda minkarna är hanar. Vår roankille har en ljusare päls än de svarta men mörkare än de med mink. Det ser ut som om ett par av de svarta också har en nyans ljusare än övriga. Lille Samoa får växa till sig lite.

Ungarna är otroligt livliga. Mamma Hera ser ofta trött ut och får komma ut en stund då och då för att få äta upp sig och få gos.

Vi har än så länge en säker kö på två honor och tre hanar. Ingen har ännu valt ut någon specifik. Några har hört av sig och skall återkomma med om det är hane eller hona de vill ha.

:-)

En första preliminär koll av ungarnas kön visar på 50/50 hanar/honor. Vi har också tagit fram namn åt dem baserat på Länder + datum för nationaldag i juni. :-O Sen har vi även ett smeknamn på var och en baserat på landsnamnet... Högst preliminära smeknamn till dess könen är bestämda.

Ungarna går upp i vikt riktigt bra. De verkar dessutom få allt bättre ljudresurser för varje timme. Hera har visat första tecknen på lättnad över att få komma ut små stunder. :-) Det blir samtidigt med vår dagliga koll av ungarna. Hon kan dessutom få en lite längre stund att äta upp sig under.

I morgon blir det nya bilder. Pälsarna växer så sakteliga ut och teckningarna får tydligare detaljer. Inte två stycken upprepar samma mönster. Dessutom verkar inte teckningen vara könsrelaterad på så sätt att far nedärvt vissa särdrag till söner, eller mor till döttrar. Det är full slumpgenerator som gäller. :-)

Kullen är tre dagar. Nu syns teckningen tydligt. Ungarna är spralliga och Hera har delat upp dem i två grupper som hon hoppar mellan för att låta dem dia (på bilden är de dock i en grupp). Praktiskt arrangemang tycker jag.


Hela kullen huller om buller


Många sötnosar. I mitten syns en med väldigt bred sadel.


De bara kravlar omkring


Och buffas och buffar igen...

Kanske kommer nya bilder senare idag.

Skall påpeka att samtliga troligen är svarta men att samtliga också bär mink-gen då Mamma Hera är mink. Skall bli intressant att se om det går igen i hur den svarta färgen utvecklas. :-)

Av de 20 som föddes igår har 19 klarat sig till idag. Fem har jag valt ut till att följa med till veterinär på sin sista resa. Hera bör klara av 14 ungar utan problem. De fem är de jag tycker ser minst ut. Egentligen säger ju inte storleken så mycket mer än möjligen att ungarna som är minst är sämre på att hävda sig för att komma åt spenarna, kanske att de faktiskt har lägre tillväxthastighet... Vem vet. Nu är det gjort. Tur egentligen att jag inte vet vad som skulle utvecklas hos dem jag valt bort. Är i princip motståndare till fosterkontroll mer än då man vet att man bär på grövre ärftliga sjukdomar och då endast för att kunna förbereda sig för vad som skall hända. Men är jag konsekvent? Bra fråga...

Känns bra att det känns. Skulle inte vilja hamna i ett läge då jag inte längre bryr mig. Även små liv är liv och värdefulla. Det minsta jag kan visa är en sista dos respekt för liven. Nu ger jag Hera en chans att må bra igenom allt och ger de övriga ungarna en bättre start i livet.

Från och med nu följer jag livet hos de 14 som är kvar. Nationalbebbarna... Men vad skall de heta? "6 juni", "17 maj"? :-)

Skall plåta ungarna senare ikväll. Vill inte störa Hera mer nu. Hera skall vägas också för att se hur mycket ammandet tar på henne.

Oj då! Det blev många och alla lever efter fyra timmar. Under de närmaste timmarna till i morgon blir det till att fatta beslut om hur många som skall bort. 20 är för många för vår Hera. Har redan kontaktat en veterinär för att sköta allt snyggt. Det kan ju i o f s sköta sig automatiskt under natten; att Hera helt enkelt stöter bort några, eller att några inte orkar. Vi kommer i första hand att plocka bort de minsta och i andra hand - om möjligt - efter kön (så att det blir 50/50). Men såna här beslut ingår i ansvaret att föda upp råttisar.

Ett kärt besvär är nu att finna på ett bra kullnamn och namn till var och en. Att de föddes just på Nationaldagen är ju en vink. ;-)

Hera sköter sig riktigt bra. Hon skyddar sina ungar ömt och flyttar dem utan att skada dem.

Bilder i morgon.

Äntligen! Det blev Nationaldagsbebbar. Under eftermiddagen födde Hera sin kull. Vi vet dock inte ännu hur många de är. Fyra ligger utanför boet och ser friska och krya ut. Inne i boet skymtar åtminstone fyra till, troligen några till. Vill inte störa Hera just nu. Samtliga ungar (som vi ser) rör sig och piper gulligt. I morgon kommer första bilderna. :-)

Nu gäller det. Hera är helt klart på gång. Lite rastlös, boar i massor och har fullt upp med att hitta rätt liggställning. Idag vägde hon ca. 590g! Tala om viktökning. :-)

Så var det då dags för en ny kull. Tydligen gick det väldigt fort för våra Hera och Aros att få till det. Vi beräknar att Hera är i andra veckan.

Först några gravv-bilder:








Visst börjar magen bli riktigt gosetjock! :-)

Hera och Aros är båda hooded (hd). Hera har färgen mink (mi). Aros är svart (ba). De färger som paret bär på i övrigt kan vara lite vad som. Båda har blue, choklat och mink bakom sig. Där finns hooded, european birkshire (eubk), lite längre tillbaka någon american berkshire (ambk) och i 10 generationen en siames :-O.  Riktigt långt tillbaka finns andra kul kombinationer, men under de sista 6 generationerna är inriktningen bland förfäderna mer ordnad.

De tu är sysslingar. Hera (Sanders Hera) har gått upp i vikt från 428g till 484g på två veckor. Aros (Porlamarkens Ars Amandi med mamma från Sander i Finland och pappa från Tyskland) har hela tiden varit en riktig gentleman. Vi är också glada över att han utan problem kunnat hitta in hos de andra två killarna utan problem efter parningen.

Hera har visat sig stabil genom de resor hon gått igenom de senaste månaderna. Några veckor i Helsingborg tillsammans med storkillen Hasse gav inget resultat mer än en träff med en mysig råttgrabb. Han var lite för stor för att få till det. :-) Tack Karin för din gästvänlighet. Hera mådde bra av att vara hos dig.

Aros är, trots att han är störst i hanburen, inte herre på täppan. Han verkar ha vuxit ifrån ungdomsböket och brukar bara säga ifrån då ynglingarna Pequ och Pyx blir för häftiga.

Nu väntar spännande dagar!

Och som ni ser har bloggen inte lagt ner. Jag var för lat för att gå vidare med mina planer den här gången. :-)