Lite om Zameo, Dessi och Italy

Zameo är stor. Han är ständigt igång med något; nyfiken, skuffande och buffande. Hans agoutifärg är mycket mörk. Han är riktigt stilig och stabil. :-)

Dessi är en riktig agilityråtta. Bea kör med henne hela tiden och hon verkar gilla det. Hon gosar mycket. Hon har också en mycket mörk agoutinyans. En liten drottning.

Italy är lika stor som sin syster Dessi. Ändå har hon en annan typ. Lite mer långsmal och slank kropp fr a. Hennes silver fawn-färg är ljus, men tydligt avgränsad mot det vita. Italy är snabb på att försöka komma ur buren. Lite försiktigare när hon springer omkring än sin syster, men lika modig i klättring.

En iakttagelse vi gjort kring Italy och Ru, som båda är silver fawn, är att synen troligen inte är lika bra som hos kraftigare pigmenterade råttor. De har enstaka gånger gungat svagt med huvudet i sidled för att, vad jag tror, kunna kompensera sämre avståndsbedömning bl a. Jag märker också att de verkar reagera mer på ljud, men hur hörseln är påverkad är svårt att avgöra. Nedsatt syn hos råttor med blekande gener är något som diskuteras mycket. Vi får se om våra iakttagelser har fog för sig med tiden. I vilket fall påverkar det inte Italy och Ru i sin självsäkerhet. Båda kan kaxa upp sig mot både stora och små om det behövs, och båda springer omkring i köket som de andra.

:-)

Kommentarer
Postat av: Marie och flixxen

Ang synen hos Silverfawn råttor är er iaktagelse helt korrekt. Här hemma ser jag samma sak med min Imma och även änglaråttan Akvarell hade detta särpräglade beteende att lixom "frysa till is" och sen stå och gunga med huvudet fram och tillbaka inte olikt det beteendet man ser hos en häst med ovanan vävning. Har även läst om beteendet i Grodans bok "Sällskapsråttan" och det står även att det kan vara svårare att uppfostra rödögda råttor eftersom de har svårare att se de tecken man väljer att använda pga den nedsatta synen.

Tack för en trevlig dag på Ystad Djurpark! Tid till farbror doktorn är beställd med tanke på allergiutbrottet som överraskade.

Kram Marie och flixxen

2006-07-04 @ 12:53:19
Postat av: M

Skulle vara intressant att få veta om man kan hjälpa synsvaga råttor genom att tänka igenom deras uppfostran bättre. Som tamråtta är det ju inget problem med att utveckla försiktighet om det också kan kombineras med förtroende. Kombinationen ger ju en gosråtta som mår bra.

Läste nyligen att pigmentcellr även vandrar in i innerörat under fosterutvecklingen och där påverkar hörselutvecklingen. Det skulle i så fall innebära även nedsatt eller förändrad hörsel. En råtta i vilt tillstånd är väldigt beroende av känseln och doftsinnet. Jag utgår ifrån att en råtta med dålig syn och hörsel kan kompensera dessa sinnen väldigt mycket bättre än vi människor. Just beröring borde vara en huvudnyckel till en råtta som Ru, Italy och Imma. Hur är det med agility och blek-gener? Det här är ett intressant ämne.

2006-07-04 @ 16:57:41
Postat av: Marie och flixxen

Oj då har du postat i rätt blogg, ägaren till råttor och blogg är nämligen väldigt intresserad av genetik och håller på att läsa sig till massa intressanta fakta. Själv är väl inte genetik ännu min stora passion men dock väldigt intressant ämne att diskutera.

Trevlig helg på alla Hallbergs samt bloggläsare!

2006-07-06 @ 23:06:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback