Så var det då färgerna...

Pinsamt kanske. Men också roligt.

Vår Nationaldagskull är en ständig överraskning. Så här långt positiv. Förutom tre stycken har vi i familjen upplevt nio av ungarna som svarta. Visserligen har vi undrat över varför de varit aningen mattsvarta men bortförklarat det med att där ju kan finnas en mink-gen som bleker färgen något. Men...

Så här precis i tiden då ungarna hittar nya hem har de nios pälsar blivit ytterligare ljusare. De har fått sin mammas färg, en mörk minkfärg. En färg som gjorde flera erfarna uppfödare aningen förbryllade då Hera anlände till Sverige förra året.

I dagarna besökte jag Helsingborg där Desirée Lennklo bjudit in till råtträff. Jag hade med mig fem råttisar till nya hem. Två av dem var de två ljusa exemplar vi tidigare beskrivit som mink. Desirée utbrister snabbt:
- Men de är ju blå!
Och så är det. Två blue. Efter en titt i stamtavlorna så är det fullt möjligt. Hera och Aros är sysslingar. Av en ödets nyck har de båda ärft mink och blue.

Färgen som Hera har är troligen mink+blue. Hera har också en recessiv striped roan-gen. Aros har alla tre generna recessiva. Det finns också en liten sannolikhet att båda eller en av dem har en choklat-gen. För det finns också ett par generationer bakåt. De åtta ungar som dött eller avlivats kan ha burit andra färger. Det får vi aldrig veta.

De närmaste veckorna får utvisa exakt vilka färgerna blir efterhand som pälsarna utvecklas. Tur bara att färgerna är av det vackrare slaget.

Skulle någon av de nyblivna ägarna bli missnöjda med valet av ungar utifrån att de fått ungarna falskt varudeklarerade för färg så tar vi givetvis tillbaka ungarna och ersätter för rimliga utgifter i samband med köpet.

Men jag tvivlar på att någon blir besviken. :-) Jag är det åtminstone inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback