14 kvar...

Av de 20 som föddes igår har 19 klarat sig till idag. Fem har jag valt ut till att följa med till veterinär på sin sista resa. Hera bör klara av 14 ungar utan problem. De fem är de jag tycker ser minst ut. Egentligen säger ju inte storleken så mycket mer än möjligen att ungarna som är minst är sämre på att hävda sig för att komma åt spenarna, kanske att de faktiskt har lägre tillväxthastighet... Vem vet. Nu är det gjort. Tur egentligen att jag inte vet vad som skulle utvecklas hos dem jag valt bort. Är i princip motståndare till fosterkontroll mer än då man vet att man bär på grövre ärftliga sjukdomar och då endast för att kunna förbereda sig för vad som skall hända. Men är jag konsekvent? Bra fråga...

Känns bra att det känns. Skulle inte vilja hamna i ett läge då jag inte längre bryr mig. Även små liv är liv och värdefulla. Det minsta jag kan visa är en sista dos respekt för liven. Nu ger jag Hera en chans att må bra igenom allt och ger de övriga ungarna en bättre start i livet.

Från och med nu följer jag livet hos de 14 som är kvar. Nationalbebbarna... Men vad skall de heta? "6 juni", "17 maj"? :-)

Skall plåta ungarna senare ikväll. Vill inte störa Hera mer nu. Hera skall vägas också för att se hur mycket ammandet tar på henne.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback