Mossblomma

Chamomille och Miu är nu hos Magdalena i Onslunda. Vi lämnade dem där under lördagen. Chamomille visade tydligt att det var hos Magda hon hörde hemma. Hon föll tillbaka i sina trygga vanor där med en gång. Miu bekantade sig med övriga råttdamer och rangordningen måste fixas till. Efter ett dygn var allt frid och fröjd.

Benu och Hai hämtades  av Damiel och Sofie idag. Benu verkade känna på sig att något stort var på gång. Lite rastlöst fnattade han omkring hela tiden. Men då vi testade agility med honom gick det blixtsnabbt och koncentrerat. Hai gosade in sig med en gång, men var inte lika flitig på agilitybanan.

Vi vet att ungarna hamnar i de bästa händer och vi kommer att följa dem tight.

:-)

Nu har de varit här och hälsat på. Förälskade i sina små redan innan de steg in i farstun. De hade redan fastnat för pappa Ami under en utställning i Göteborg. Här ses lyckliga Sofia och Daniel med sina små:





Det känns skönt att veta vart de små tar vägen. Hos det här paret får det de bästa de kan få: Massor av kärlek och uppmärksamhet (och nya namn - undrar vad det blir?).

:-)

Råttungar lär sig tydligen äta i stort sett själva. Från att ena dagen bara vilja tutta mamma så passar plötsligt välling, frukt och till och med köttfärssås alldeles utmärkt.

Vällingnos


Benu äter välling för första gången


Vi har första smaktestet av köttfärssås på en filmsnutt. Får se om vi hittar ett bra ställe att visa den på.

:-)

Benu tummetott


Benus face


Flytta på dig syrran! Här kommer ett lejon! :-)


Hai du!


Hai & Benu (lägg märke till skillnad i agoutinyans)


Hai och Benu sover


Miu upptäcker världen


Rofylld Miu


Allt är lugnt hos Mossblommas. Ungarna bara växer och växer. Nu börjar vi inse att flera snart skall lämna boet. Det är en märklig känsla av både sorg och glädje. Vi vet att Miu, Benu och Hai kommer till riktigt bra människor och andra fina råttor. Ru stannar kvar här hos oss. :-)

Tolv dagar gamla öppnar småkrypen sina ögon. Sakta blir springorna allt större. Lille Ru ser världen med sina ögon för första gången. :-)

Första kullen. Och det var lätt att se att tre av ungarna var hanar. Men så har vi varit konfunderade över den fjärde ett par dagar. Så vi fotade av ungen och skickade till Desirée på Porlamarkens för expertutlåtande. Lille Ian var en lilla Miu. :-)

Så här kommer de, sex dagar gamla:

Först lilltjejen Miu (Egyptiska för "Katt". :-) )

Hon visar fortfarande inga tecken på färg eller teckning vad vi kan se. Lite mörkare i nacken, eller?

Lille Benu (Egyptiska för "Häger". Hans mönster på ryggen liknar hieroglyfen om man har huvudet nedåt.)

Är han en silver black? Klart mörkare än sin bror. han är också störst i kullen.

Lille Ru (Egyptiska för "Lejon". Vi hoppas att han blir stark. :-) )

Här syns nu äntligen teckningen på ryggen. En silver fawn?

Och till sist
Lille Hai (Egyptiska för "jubel". Han har en vacker teckning trots att den inte är standard och man kan med lite fantasi läsa in de fyra bokstäverna H, a och i (tänk på molnbilder) i mönstren på ryggen.

Ljusare än sin bror Benu. Med stor sannolikhet en agouti.

Alla fyra mår finfint. Och mamma Chamomille går upp i vikt sakta som hon skall. Hon äter som en häst. Men så har hon ju fyra munnar att tutta. :-)

Så här ser våra råttungar ut efter ett dygn. Magarna fulla av mjölk, munnanrna fulla av pip och benen fulla av sprattel.

Det piper så sött i buren bakom mig. De verkar klara sig de fyra som är kvar. Man kan se mjölkfläckar genom huden på dem. Pinkisarna är ju lite genomskinliga de första dagarna. Vill inte störa mamma Chamomille för mycket så foto får vänta till kvällen.

Ungarna har växt synbart sedan igår. Chamomille vakar över dem och nafsar försiktigt på oss om vi kommer ungarna nära för hastigt (lägger mat i buren för nära boet t ex). Det ser jag som ett gott tecken.

Kl. 14.30 började Chamomille föda fram sina bebbar. En timme senare hade tio små ynk kommit fram. Som det ser ut just nu är nio helt ok. Vi är inte 100% på om de är fler då hon effektivt döljer ungarna under sig (de snuttar). Senare ikväll vet vi mer. En unge har legat stilla lite för länge (för att jag skall tro att den lever) men Chamomille verkar inte själv ha gett upp hoppet utan skuffar och buffar, slickar och petar på den (hon puttar också in den under sig hela tiden). Hon har än så länge visat upp mycket fina mamma-egenskaper.

Bakom mig hör jag små tunna pip. :-) Underbart!

Bilder kommer så snart jag vågar störa Chamomille.

Chamomille väger ikväll 428g. För en kvinna på 75kg motsvarar det en viktökning på ca. 20 kg på tre veckor upp till 95 kg. Ändå hoppar Chamomille glatt upp ur buren. :-)

Nu börjar även bröstvårtorna synas och kännas ordentligt. Frågan är om råttfoster spelar fotboll? Sparkar gör de i varje fall.

Nu är hon riktigt rund. För er som följer viktökningen med spänning kan jag avslöja att hon nu väger 408g.

Hon trivs bäst innanför hustruns kläder.

Uppräkningen känns som en nedräkning! Idag på morgonen väger Chamomille 402g. Skall försöka ta fler tjockisbilder senare idag.

Hon har gått upp i vikt med ca. 20%. Det motsvarar 15kg hos en kvinna med vikten 75kg. På mindre än 3 veckor!